Det är självklart aldrig kul när nån dör. Men. Man firar påsk. Ytterst motsägelsefullt.
Fan. Fan fan fan fan.
Mitt Stockholm. Mitt hem. Min storstad. Mitt drömmarnas stad.
Det är inte okej, inget av det här är okej. Mitt hjärta blöder för vår huvudstad. Mitt hjärta blöder för offren och deras familjer. Hur? Varför?
Jag har varit så säker som det bara går idag. Jag har varit inlåst på jobbet i ca 7 timmar och sett piketbussar med blinkande blåljus, poliser och gråtande människor, med riktig rädsla i ögonen. Jag har sett en ensam mamma med ett barn i vardera hand stå helt vilsen, med ingenstans att ta vägen eftersom hela Stockholm stod still, lamslaget.
Maktlösheten. Jag hatar den. Vad gör man när polisen beordrar en att inte gå ut, hålla sig inne och lämna innerstaden så fort det bara går?
Jag är i chock och jag är så ledsen för vår vackra stad. Men efter allt - jag är okej. Jag lever. Jag fick komma hem idag också. Och för det är jag för evigt tacksam.
