Maken lagar mat i köket. Jag skulle kunna hjälpa till, men selfies i vardagsrummet kändes viktigare. Våran lilla hemlis. Ni och jag blogreaderZ.
Asså. HUR FINT?? 😍😍😍
Ni vet när man är sådär jävla skit hungrig att man bah jag kan typ äta en hel gräsmatta, men fyra tuggor in så inser du hur mycket mat du lagt på tallriken och blir typ mätt? Så nu bara sitter man där och typ flyttar runt maten på tallriken och bara vill ge upp och äta glass istället? Eller man tittar på "mannen som talar med hundar" och börjar gråta i slutet för hunden som va helt galen blev värsta mysgubben. Eller #thatmoment när man ätit upp en hel chokladkaka och sen ger sig på makens "för han äter för långsamt". Eller #thatmoment när man fakkar ur totalt på sladden till dammsugaren som fastnat i mattkanten så man fysiskt misshandlar dammsugaren och sen typ får lite dåligt samvete och ber dammsugaren om ursäkt? Eller #thatmoment när man ska klä på sig och alla kläder är det fulaste du sett och du måste typ sätta dig och meditera med mantrat att ingen jävel kommer ändå se vad du har på dig, för din jacka täcker alla kläder.
Yepp. Blodssynden på g. Kul det här. Det är som alla mina personligheter ligger i krig.
Okej. Sjukt irriterande grej som jag märkt ute på Arlanda. Vi har ju kunder från hela världen, men även kunder från sverige (såklart!). Så. När det kommer till hur man ska prata med folk, svenska, engelska, teckenspråk, högstadie spanska eller what ever brukar jag iaf använda hälsningsfrasen som ett vägmärke. Typ säger kunden "hej" antar jag att den pratar svenska och det är det språket jag kommer använda, säger kunden typ "hi" så kör vi på engelskan. MEN. Ofta så är de avresande turisterna så jävla glada att de lärt sig säga typ "hej" på svenska att dom använder det ordet. Vilket gör att de ser ut som fågelholkar när jag frågar saker som typ "vill du ha något annat". Vilket då leder till att när köpet är slutfört så säger jag "tack, hej då" och får svaret "thanks, bye". MAN BAH VAD FAN SÄG ATT DU INTE PRATAR SVENSKA FÖR I HELVETE.
Men också. Svenskar som glider in, tycker de är lite världsvana och coola för de ska spendera typ en kvart i London och hälsar med ett "hello" och sen när jag pratar engelska så påpekar dom "asså jag pratar svenska, bara så du vet". Men säg hej. Sååå jävla enkelt. Vi är på en flygplats, säger du "hej","tja","tjena","hejsan" eller vad fan som helst så vet jag att du pratar svenska. Inte på ett "hello". För. Äh. Fuck you helt enkelt.
Sen har vi ju folk som alltid skiter i att svara oavsett vilket språk jag pratar. Ni. Ni alltså. Fy er. Hur jobbigt är det att säga hej, ja tack, nej tack och hej då? Jag skulle vilja ta ett ordentligt snack med era föräldrar.
Så. Summan av det hela. Det är omöjligt att se på en människa och undermedvetet fatta vilket språk den pratar. Vi har gått igenom det här tidigare. Jag kan inte läsa tankar. Det hade underlättat, men jag kan inte det. Kan vi alla bara komma överens om det?
Tack på förhand// bitchen i kassan.
Okej. Larmet ringde 03:10. Upp och hälla i mig kaffe , sätter mig i vardagsrummet och försöker mentalt vakna och förbereda mig på ytterligare en dag. Hör hur det regnar. Inser att jag måste gå till Älvsjö i hällregn.
Det är för tidigt för att behöva traska i 20 min i regn. Allra helst eftersom jag tog mig tid att platta håret igår också.
Why god?
Jag har klagat och surat såååå många gånger när klockan ringt 04:00 och jag varit tvungen att gå till jobbet. 04:00 har känts som en ohuman tid att gå upp. Helt fel liksom. Men jag har alltid tyckt att det varit ok, när man ändå kommit hem runt 14:00 på dagarna. Eller kunnat göra vad jag vill när jag gått från jobbet. Well. Karma hatar mig. Jag är uppsatt att börja 06:30 ute på Arlanda idag. Det är bara ett problem. Mina tåg går en gång i timmen. Så för att hinna i tid måste jag ta tåget som går 04:57 från Älvsjö. Vilket gör att jag kommer till jobbet kl 05:43. 45 min innan jag börjar. Och det som nästan är roligast med det hela är att mina bussar inte börjar gå förrens runt fem vilket gör att jag måste gå hemifrån absolut senast 04:30. Just det. Gå. Jag måste gå till Älvsjö. Och eftersom det är så sjukt tidigt på morgonen, har inte garaget på mässan öppet, så jag måste gå runt hela mässan. Men det absolut roligaste är att larmet ringde 03:10 imorse. Då räknade jag med att snoza lite, men senast 03:30 är jag tvungen att gå upp.
Det här måste vara ett skämt liksom.
MAN GÅR INTE UPP TILL JOBBET KLOCKAN TRE PÅ NATTEN.
Fuck you karma.
Jag fick vår första mystery shopper i förra veckan. Hur gick det?
100%. Jag satte 100%. Asså va. Jag är ju sääääämst. Men tack vare att jag fick 100% och chef är så nöjd med mig så får jag 1000:- extra på lönen. Som ett pris typ. Yaaaaaaas!
Glad nu.
