Okej. Fått nått jävla bett eller infektion eller allergisk reaktion i ögonbrynet. Vilket gör att jag ser halvt asiatisk ut. Och då menar jag verkligen halft. Kewl. Måste bero på stress eller nått. Skulle verkligen inte bli förvånad. Men what to do. Men varför får man alltid sån här skit i ansiktet? Jag fattar inte. Jävla skit system.
Alltså. Allt har gått relativt smärtfritt ända sen i fredags. Då gick ac:n sönder. Och frysbilen som skulle komma med min beställning. Igår läckte det vatten från taket och beställningen uteblev igen för axfoods datasystem låg nere. Och en av dörrarna till frysarna fick för sig att hoppa av sina gångjärn.
Sex chef dagar kvar och jag är helt slut. Jag skulle vilja säga att jag går på ren viljestyrka, men all viljestyrka går typ åt till att komma upp och iväg till jobbet. Jag behöver semester nu. Och jag behöver sova. I typ tusen och en natt.
Så nu har vi klagat lite. Då börjar vi jobba igen då.
Nämen alltså. It's so pretty I'm gonna die. 
Nu ser man inte det så mkt på bilden, men längre fram sitter det ett gäng harar och äter. I love this.
Nu ser man inte det så mkt på bilden, men längre fram sitter det ett gäng harar och äter. I love this.
Okej, jag vet att mina uppdates har varit mer eller mindre obefintliga, men helt ärligt har mest av min energi gått åt till att hålla mig vaken. Det här med att gå upp halv fem är verkligen inte min grej. Men nu är det bara två veckors chefs lek kvar innan det bär av mot varmare breddgrader. I cant wait.
Man säger att det värsta som kan hända är när en mamma förlorar sitt barn. Jag vet något värre. När man förlorar sitt högra ben, när man förlorar det som hela tiden har varit sin stöttepelare, då rasar världen samman.
Jag vet inte hur lång tid som har passerat sen du lämnade mig, och saken är den att det inte spelar någon roll. Dom säger att tiden läker alla sår, men hur kan tid läka något sånt här? Hur läker man efter man har förlorat något som vuxit in i en själ? Hur går man vidare när man inte kunnat skydda den som man svurit att man alltid ska skydda? Alltid göra sitt bästa för, alltid sätta i första rummet? Jag kunde inte rädda dig, jag fick inte ha dig kvar. Hur ska jag kunna gå vidare?
Jag gråter fortfarande okontrollerat när jag är själv, jag tvingar mig själv att inte minnas för det gör för ont. Jag vill inte för mitt liv glömma alla fina stunder vi haft men jag kan inte minnas. För varje gång jag minns, blir jag lika obönhörligt påmind om att du inte finns här längre. Hur ska jag gå vidare? Jag kan inte. Jag vill inte. Jag vill inte att du ska vara ett minne, jag vill ha dig här, där du hör hemma. Du var allt och så mycket mer. Du måste finnas, du måste.
Men sanningen är den att dagarna går, utan att något känns lättare. Jag har en stor avgrund i min själ, ett svart hål där du fanns. Jag känner mig tom, jag känner mig halv. Hur ska jag gå vidare när jag inte ens kan tänka på dig utan att avgrunden växer?
Dom säger att tiden läker alla sår, men tiden gör bara såret djurpare. Glipan större. Saknaden värre. Avgrunden växer.
Jag vet att du väntar på mig och jag kommer. Inte idag eller imorgon, men kag kommer. Jag ska kasta bananen åt dig. Jag lovar. Men under tiden vill jag bara att du ska veta att mamma saknar dig. Mamma saknar dig så fruktansvärt mycket. Jag saknar till och med din banan. Men vi ses på andra sidan. Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig. Always and forever, min lilla snusmumrik. 
Alltså. Jag hade en gubbe inne i butiken som 1. Kommer in med en glödande cigg i fickan så det luktar bränd apa i hela butiken 2. Försöker övertala mig om att sälja en halv kopp kaffe för tio kronor 3. Blir förbannad när jag säger att han inte får läsa Expressen utan att betala den först. 4. Säger till mig att jag inte ska bada i havet för då kommer alla fiskar dö för att jag är så elak. 5. Köper en risifrutti som han smetar ut med skeden över bordet och trycker fast folielocket på bordet och går. Får man skjuta folk?
Dag tre as the chief. Har starka funderingar på att bränna ner butiken. Ac:n knasar, jag förstår inte axfoods beställningssida och jag är helt jävla säker på att jag missat typ 800 grejer till dagens beställning. Why god? WHY? Jag kanske inte ska vara chef ändå. Eller så är jag bara över trött. Kan vara det också. Jag ÄR INTE BYGGD ATT GÅ UPP HALV FEM PÅ MORGONEN. oops. Caps lock. Elleeeeer?
Japp. Första dagen på min månad som chef. Börjat starkt med att komma sent. Bara fem min men ändå. Jag är inte byggd för det här med att gå upp halv fem på morgonen. Och jag känner mig helt virrig av allt jag ABSOLUT inte får glömma. Mjau. Men nu kör vi! Fyra veckor kvar till semester. Let's do it. Nu köttar vi på!
Alltså man ska inte fota folk utan deras tillåtelse men jag kunde inte låta bli. What's up with her hair?! AWKWARD. 
