Så, då var dagen här. Sista dagen på 2012. Vad händer idag då? Mjaa, årets sista långis med min bebis, sen blir dusch och iväg rullande till bästa kompis livia och för fix och fest. It´s going to be... Legendary. Eller inte, allt har ju en förmåga att fucka ur på nyårsafton. Fast det har jag iof svårt att tro, för pälskling och jag skulle ha minst lika roligt på tunnelbanan, fast i en tunnel mellan t-centan och gamla stan som vi skulle ha på bardisken på berns på tolvslaget. Det är det som är så himla fint med såna bra vänner som Livia. Det blir liksom aldrig tråkigt. Så jag hoppas för nästa år att vi kommer leka lika ofta som nu, för då vet jag for a fact att det kommer bli ett grymt år.
När man gör rätt men det ändå blir fel, och när man gör som man blir tillsagd, men ändå får ta skit. Och när jag gör som du, fast jag gjorde som man ska och det gjorde inte du. Och du säger till mig att flytta? Well...
Det tycks ha blivit ett fel i min nyårskrönika. Jag känner ju visst nån som fått barn. Jillan, jueeee!! Dålig kompis man kan vara ibland alltså. Men nu är det som det ska.
Jag vaknade klockan halv åtta idag. Och tänkte för mig själv -"kick ass! vad mycket jag hinner med idag nu!" Men det var lite kallt. Jag var lite seg. Så jag tänker -" Jag ligger kvar en stund och ipånar lite." Somnar om. Och vaknar klockan elva. Really? Are you shiting me, right now? Aja.. Jag är ju extremt utvilad iaf. Så! Dagens planer då? Mja jag ska ut med mitt hjärta på en liten långis och sen ska jag dra och fixa outfit till nyår och sen ska jag fika med jillan. Värsta lördagsplanerna liksom. Aa juuste! Vet ni vad duktig jag var igår? Jag stannade hemma och hade jersey shore marathon med kanoti, trots att gud och alla männsikor ringde och ville ha med mig ut. Kred, till mig.
Jahopp, jahopp. Sista lördagen detta året då. Sen är det dags att damma av förklädet och ställa sig i kassan på Il piatto igen. Jag måste ha ett nytt jobb, nästa år igen.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Eh. Ja, det kan man ju säga. Jag flyttade till en annan stad. Och det gick ju bra. Not.
Har du några nyårslöften?
Har du några nyårslöften?
Ja men visst. Även detta året är nyårslöftet att sluta röka. Det gick ju inte alls förra året. Jag slutade inte en enda gång. Men i år. Jävlar i min låda.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nja, det var lite dåligt med barnafödande för mina vänner i år, men en är sprickfärdig (och det är ju trots allt bara tre dagar kvar på året, så vem vet ;)) och en annan har en nybakad färsking i magen, så jag tycker det räknas. Typ.
Vilka länder besökte du?
Vilka länder besökte du?
Hm. Ja.. Alltså finland på kryss. Men sen var det nog inte så mycket mer.
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
7 januari. 15 augusti. 27 september.10 november. Och tusen dagar från sommaren.
Vad var din största framgång 2012?
Vad var din största framgång 2012?
Att bryta mig fri från megapsykomupp.
Största misstaget?
Största misstaget?
Att bli tillsammans med, flytta till annan stad och ge upp allt som betydde mest för mig för megapsykomupp.
Bästa köpet?
Bästa köpet?
Alla mina traintickets till göteborg.
Vad spenderade du mest pengar på?
Vad spenderade du mest pengar på?
Ja, det få pengarna jag hade har jag mest behövt lägga på nya kläder, eftersom megapsykomupp tycker det är roligt att ha mina andra. Men lika glad är jag för det, men gladast är nog shopaholicnerven.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mitt hjärtas fröjd Knoxi, mitt vackra systerbarn Stella, min allra käraste syster (som jag älskar av hela mitt hjärta och är evigt tacksam för allt stöd hon gett mig under året) och det faktum att jag och pälsklings pälsk har fått upp kontakten igen. Det gör mig alldeles varm i själen.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Linnea Henriksson - Lyckligare nu
Stooche - Black heart
Cher lloyd - i want u back
Taylor Swift - We are never getting back together
Rihanna - Diamonds
Keyisha Cole - Shoulda let you go
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Så. Fruktansvärt. Mycket. Ledsnare.
Vad önskar du att du gjort mer?
Vad önskar du att du gjort mer?
Tänkt efter. Och före.
Favoritprogram på TV?
Favoritprogram på TV?
Som alltid, Supernatural, VD och greys.
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Festade med min bästa systeryster!
Bästa födelsedagspresenten?
Att systeryster kom och firade min födelsedag!
Hur skulle du beskriva din stil år 2012?
Hur skulle du beskriva din stil år 2012?
Hobo.
Den bästa nya personen du träffade?
Oj. Den är riktigt svår. Jag har träffat så mycket nya, underbara människor i år att jag inte kan peka ut just en specifik. Men jag har iaf fått nya, lifelong friends under det här året, som jag alltid kommer att minnas.
Den bästa nya personen du träffade?
Oj. Den är riktigt svår. Jag har träffat så mycket nya, underbara människor i år att jag inte kan peka ut just en specifik. Men jag har iaf fått nya, lifelong friends under det här året, som jag alltid kommer att minnas.
Well. Ja.. Nyårskrönikan ser ju lite annorlunda ut i år jämnfört med förra året. Det har varit en sjukt tufft år, men jag har lärt mig så fruktansvärt mycket om mig själv, och andra människor att jag nästan känner mig pånyttfödd. Det har varit så mycket sorg det här året men också så många glädjestunder. Hela året har varit som en känslomässig bergochdalbana. Mina förhoppningar på nästa år är egentligen inte så stora, men skillnaden just i år är att jag är starkare nu. I´m like a fucking brickwall. Så tack 2012. Dig kommer jag aldrig glömma. Men nu är det dags att lägga dig i arkivet och aldrig se tillbaka. Och du, 2013. Please be awsome.
Men nä. Nu ska jag inte dricka mer. Fram till nyår. Maddah fakkha.
Är livet precis så onödigt så att
jag bara undrar om det är värt det.
Ibland. Oftast. Alltid. Just nu. Igår. Imorgon.
It just never ends.
Dopparedagen har anlänt! Julfeelingen är på topp, klapparna inslagna och klara och snön ligger djup, vit och tjock utanför fönstret. Jag vet inte vad det är, men varje jul inger mig hopp om livet. Hur illa det än är ( och tro mig, ibland har det varit för jävla illa) så känns det alltid den 24:e december som om att det finns en chans att allt löser sig ändå.
Jag antar att julmirakel verkligen finns, och jag vet att önskningar slår in. If you wish upon a star..
Ja mina vänner! Imorgon är det julafton. Det blir en liten jul för mig i år med de närmaste. Jag ska hem till mami med knoxen och fira med lillebror, mami och lillebrors pappa. Ja, och hedersgästen knox såklart. Jag ska för övrigt iväg och handla hans klappar idag, det är alltid lika roligt att försöka smugla in dom och slå in dom utan att han blir helt hysterisk. Jag får köpa något litet tror jag som han kan få direkt.Bortskämda lilla snorvalp. Som igår till exempel. Det snöade ju. Och då hade mitt lilla hjärta ingen lust att gå ut. SÅ nej, vi kom inte ut på någon promenad som var att skryta med. För det bestämde knox. Haha man kan ju inte annat än att älska den lilla grisen. Han är lätt, utan tvekan, det absolut bästa som hänt mig.
Fina, fina hjärtefluff. Vad vore jag utan dig?
LEEEEEDIIIIIIIG!!! Åh jag tror inte ni förstår hur lycklig jag är över det. Herre min gud. Vakna av mig själv och fick en sak som gjorde mig alldeles varm i själen. Det kändes så jävla bra att vakna upp och känna mig glad. Jag studsade ut i köket och satte på kaffet och skrattade lite åt mitt hår som står åt alla håll, för jag gick och la mig med blött hår. Helt okej ändring från att om jag jobbat hasat mig ut och svurit åt mitt hår och det faktum att det snöar när jag ska iväg och jobba. No, my friends, inte idag. Idag är jag happy Tiny med hopp om livet och mänskligheten. Idag är en sån dag som känns som en vändpunkt. Det är jul. Ut med det gamla och in med det nya.
Att man kan bli så lycklig över så lite. Det känns så jävla bra.
Eller inte. Jag har dealat till mig lite tid så jag förhoppningsvis kommer iväg och kan köpa mina klaps idag. Nu är det bara till att hoppas på att pengarna räcker också. Kunde varit ledig imorgon, men jag kände att jag ville vara på jobbet sista dagen och hälsa alla god jul och sådär. Ni vet, det brukar ju alltid vara lite speciellt sista dagen innan en långledighet. Plus att jag vill ha mitt lönekuvert som kommer på fredag. Och då mina vänner. Då ska tiny boka tid för färdigskapandet av aran. Oh. My. God. Jag blir helt lyrisk när jag tänker på det. Jag vill tattuera mig nu. Nu, nu, nu, nu. Jag vill inte gå till jobbet. Jag vill gå till Ozzie.
Jaha. Annars då? Mja. Vi lekte Il piatto utan Nazisten (nämen?! Datan vad autocorrectade du Nazan till?!) och trots att vi var en man kort och sålde slut på typ alla varmrätter och all sallad så gick det sjukt bra. Inga sura miner, ingen gäst som klagade och inget kaos. Well. Klapp på axeln till oss.
Nä, mina vänner, nu är det dags att sätta fart.
I brist på annat att blogga om..
Fyra dagar kvar, till tio dagars ledighet. Maj gadh. Det är så ofattbart att jag ska få vara ledig, bara sådär. Jag vet inte ens vad jag ska göra när jag är ledig. Men en jävla massa långpromenader i dagsljus ska jag ta iaf. Det saknar jag under min älskade juletid.
Ska ev försöka inhandla lite christmas klaps idag, det är ju inte långt kvar nu och imorgon kommer jag vara döende efter jobbet för då är nazan (varför vill min mobil autocorrecta nazan till nazism? WTF?) ledig och jag ska leka hovmästare igen. Och torsdag lär det bli personalmöte och sambo husse slutar sent. Och fredag.. Ja eller så kör jag fredag. Som alla andra tidsoptimister. Äh. Det ordnar sig. I hope.
Sista måndagsmorgonen detta året, jag behöver gå upp och jobba. The count down has begin. Det lär nog bli ganska lugnt på jobbet rent 2 do mässigt, men vi ska ju ha det där jävla personalmötet den här veckan. Hua, det känns som om jag klarar mig utan det.
Men iaf. Sju dagar kvar till doppardan och inte en enda julklapp inhandlad. Vad är det för fel på mig? Håller jag på att tappa greppet? It's a no go. Fast hemmet mitt ser ju iaf ut som om julen har invaderat det. Så lite feeling har jag ju iaf. Så, dags att sätta absolut christmas på repeat och bara köra. Bah, kör va. All in is the way to go, veckan innan jul.
Men hua. Det var hemskt igår. Alla var tvugna att ha individuella möten med cheferna. Mats stormade ifrån sitt möte. Marie stormade från sitt möte. Jag ville absolut inte ha mitt. Väntade mig en storm. Förberedde mig på krig och ett avskedningspapper. Men. Det var värre än så. Dom gillar mig. Dom hade inget att klaga på när det kom till mig. (Okej, missförstå mig rätt, det är ju iof bra, MEN.....) Nu sitter jag i mitten. Nu sitter jag emellan mina arbetskamrater som jag älskar, och mina chefer som jag är ytterst tacksam mot eftersom de gav mig ett jobb in my time of need. Visst, situationen på jobbet är horribel, men det är inget som inte går att lösa om man inte har lite tålamod med varandra och visar lite acceptans. Hua. Personalmöte nästa vecka då. Jag vill inte vara med. Jag vill inte hamna mer i mitten än vad jag redan gör. Men det är så typiskt mig att hamna just där. Vid närmare eftertanke är jag ju för fan dessutom född i mitten. Tack, mamma. (OBS! Ironi alert!)
Men för att byta till ett roigare ämne då. Julklappshandling i helgen! Woop, woop!
Om knotte var med i ett lucia tåg skulle han vara tomte/pepparkaksgubbe.
Jag hämtade ju ut mina nya skor igår. I love 'em. Mjuka, varma, och precis som jag vill ha dom.
Kommer för övrigt bli kaos på jobbet idag. Alla tokflippade på varandra igår och på andra sidan stod jag och tittade på som ett frågetecken. People, please. Men nu ska det iaf bli möte. Med alla. Om allt. Yäy. Funderar starkt på att bryta foten eller nått. Så jag slipper gå dit tills vi öppnar igen i januari. Förra veckan börjar kännas som a piece of cake, jämfört med den här.
Wääääähhhh! I all misär har mitt paket kommit! Wäh, wäh, wäh! Happy Tiny, happy Tiny. Tills vidare, kanske ska tilläggas.
För man får göra det ibland.
Idag är det sista datumet med likadana siffror vi kommer få uppleva under resten av våra liv. Lite sjukt om man tänker på det.
Dagens jobb är inte till min fördel eftersom Marie, våran kallskänka är ledig och Anja ska ta hennes plats igen. Vilket i sin tur innebär att jag är själv på golvet igen. Yippie kay yäy. Men är man stjärnservitris så kirrar man ju det, men det är svårdraget just då. Fick för övrigt fin-fina komplimanger för mina tattueringar av en gäst igår. Det var lite otippat att en man i 50+ åldern stannar mig bara för att ge komlimanger för mina gadds. Stolt som en tupp gick jag därfrån iaf.
Igår kom ju Jillan över och fikade också. Det var mys. Och jag var hurtbulle Tiny och tvättade upp alla julgardiner och juldukar och dammsög. Idag efter jobb ska det förutom långis med bejbi dawg strykas och hängas gardiner and such. Fick ju lite panik över att det redan är den tolfte december och jag inte fått upp julgardinerna än. SKÄRPNING!
Nu måste jag sätta igång dock.
Jag bah råka klicka hem. Med flit.
Så nu har alltså min blogg app bestämt sig för att börja fungera igen. Tack. Grattis. Det var väl då på tiden.
Jag dammsög idag. Fastande med munstycket och ryckte till. Och slog i läppen så den sprack. Aj, i tell you. Maddha fakkha, aj.
Det har varit ett tufft år. Ett JÄVLIGT tufft år. Mycket har hänt och mycket av det vill jag bara helst glömma. Vissa saker gör så ont att jag får svårt att andas. Ibland förvånar jag mig själv när jag ens kommer upp ur sängen. Så många gånger har jag bara velat dra täcket över huvudet och aldrig gå upp, så många gånger har jag kännt att det inte är värt det. Jag skulle vilja börja om, göra rätt från början. Slippa känna sånt som jag inte vill. Slippa minnas det som har hänt, det jag gjort. Jag skulle bara för en dag, en timme, en minut kunna få lätta på trycket över bröstet, slippa den oroliga, rastlösa känslan jag har i hela kroppen. Slippa ständigt kolla mig över axeln, vara orolig för vad jag säger eller vad jag gör med oron för att det ska misstolkas eller uppfattas fel. Jag skulle bara för en liten stund slippa höra viskningarna bakom min rygg, slippa blickarna och de falska smilen från folk som en gång var en del av mitt liv. Jag skulle bara vilja dra ut alla taggar och törnar ur hjärtat, släppa ner muren och dra ut alla knivar ur ryggen. De säger att ensam är stark, men det är ensamt att vara ensam. Det är tråkigt att säga hej då och veta att allt jag sagt kommer föras vidare i en helt annan tappning och det kommer vridas och vändas tills det inte ens är ett ord kvar av vad jag egentligen sagt. Det skulle bara vara så skönt att någon vänd mot mig istället för att alltid behöva titta på deras ryggar och höra snacket om mig. Jag är bara en person. Jag har gjort fel och jag kommer göra fler fel. Men det kommer ni också. Så varför är det så illa när jag gör det?
Men vet ni. Fuck you all. I´m tired of being sweet and nice, so fuck you once and fuck you twice.
Jag har försummat bloggis. Massa hela veckan. Men it has been a hell week.
Måndag: Strömavbrott i hela söderort, utom ett par utvalda tursamma ställen. Tyvärr så var ju inte örby ett av dom. Of course.
Tisdag: Bråk och stön och stånk och tjafs och alla bara allmänt med taggarna utåt mot mitt håll. Of course.
Onsdag: Snökaos och klass 2 varning utfärdat. Tid till och från jobb - 5,5 timmar. Långpanne jobb på 12 timmar utan rast. Missar pendeln precis vid långt efterlängtat dagsavslut. Of course.
Torsdag: Inte så mkt snö, men fortfarande stopp i kommunaltrafiken. Tid till och från jobb: 4,5 timmar. Bråk och stök. Övertid på jobb, för tydligen var jag den enda som kunde göra tiramisu? Försening på grund av elektriker i köket på cirkus en timma också. Of course.
Fredag: Fortfarande knas med kommunaltrafik. Tid till och från jobb - 3,5 timmar. Framsteg. Lågpanne jobb på 13 timmar. Bråk och stök med chef. Of course.
Lördag: utgång med bästa pälskling, underbart rolig och trevlig och bästa kväll på hela veckan som slutar i katastrof. Of course.
Söndag: bakis som ett djur. Och en liten katastrof.Of course.
Så snälla fader, inte en till sån här vecka. Då låser jag in mig och kommer aldrig ut igen.
Jaha. Välkommen hem Tiny. Det är strömavbrott i hela området, du har typ slut på ljus och det är becksvart ute. Nu då? Inget kaffe kan man göra, ingen mat, kan inte kolla på tv. Men gå ut med hunden då? Nja. Verkar som alla hundägare i hela söderort hade samma tanke. Så vi sitter väl här, jag och hunden och tittar lite dumt på varann och hoppas på att strömmen kommer tillbaka snart så vi kan göra något vettigt.
Var ute med min bästa pälskus igår och tonja igår. Jävlar vad roligt vi hade. Vi blev knasfulla. Och det var roligt igår. Med betoning på igår. Men bästa vän, det här gör vi om!
