Fan vad jag hatar att försöka sova med täppt näsa. Och fan vad jag hatar att vara förkyld. Snälla sommaren kom tillbaka!
Any ways. Har fastnat i Dallas nu. Jupp ytterligare en serie till samlingen. Och snart börjar en ny serie som jag är sjukt nyfiken på! The circle nånting nånting.. Verkar iaf sjukt bra! Måste ses. Och nu är det inte långt kvar tills vampire diaries börjar och den mest ultimata bästa grymmaste lätt bästaste supernatural. Genom att bara skriva namnet får jag rysningar av välbehag. I love it.
Okej. Måste gå och snyta mig nu. SUUUUUUCK!!
Det är fan svårare än vad man tror att hitta en höstjacka som faller mig i smaken. Om jag är kräsen? Näj, Näj! Inte alls! Alla ser ju precis lika fula ut och alla är så konstiga. De ser typ ut som skogssvampsplockande tant slit och släng jackor från 1960. Blä. Nä, ibland går fan stil före komfort.
Det är då något speciellt med en kurrande katt en kall höstkväll..
På väg till jobbet imorse så var det en man som föll ihop på mariatorgets t-banestation. Två killar rusar fram och hjälper honom. Jag stannade till och var på väg fram för att hjälpa till, men eftersom jag redan var sen, stoppade jag mig själv och gick mot rulltrappan och tänkte att de två grabbarna redan hjälpte mannen. Men väl i rulltrappan slog det dåliga samvetet till. Jag är ju för fan utbildad i första hjälpen och håller jämt huvudet kallt i akuta situationer. Varför stannade inte jag? Dåligt samvete eller ej, jag kom till jobbet i god tid iaf, trots jag var sen från början. Och vad händer? Jo när jag ska stänga mitt skåp trillar skohornet ner på mitt finger och slår upp värsta såret. Det är vad jag kallar instant karma. Jävla skit.
Idag har varit en så himla bra söndag. Typ perfekt. Dagen började med en vakna-av-sig-själv morgon, vid nio-isch helt utvilad. Kaffe fanns när jag klev upp och sen blev det en mysfrukost med mor och bror. Sen gjorde jag och mama oss i ordning och gick till västertorp på marknad och tittade på massa roliga saker och jag fyndade en silver ring för femtio pix som jag unnade mig. Sen gick vi hem och jag bakade Daim chip cookies och ananas kaka med tosca topping medan mamma lagade jeans. Nu är det ghost whisperer maraton innan det blir hemmalagad pizza till middag. Så med andra ord, awsome söndag.
Jaahopp! Då var man uppe tidigt som faaaan bara för man måste börja tidigt på joppet.. Anledningen? Jag och anja ska trixa ihop 145 st mackor. Yäy. Men Fuck that. Imorgon är det fredag igen. Woop, woop!
..är man totalt hjälplös mot begäret. Allt det jobbiga med att ha valp är som bortblåst, och allt man minns är bara det mysiga, roliga och alldeles, alldeles underbara. För visst är det fantastiskt att vara med valp. Så snuttigt och nuttigt och precis så mysigt (fast i verkligheten lika jobbigt också) som det bara kan va!
Faaaaaast liten blir ju stor också. Kolla bara på min lilla fjuffy. Världens minsta lilla gofis när vi hämtade honom. Numera 73 kg dreglande knähund med en förkärlek för mammas knä och tvättäkta banansadist. Och det menar jag med kärlek i orden. Knoxen ÄR och kommer ALLTID att vara mitt livs kärlek. Sorry, boys!
Haha oooooops! I did it again. Men iaf! Vad har jag gjort under helgen då? Mjaa, jobbat. Hoppade in under en catering till rädda barnen i lördags, så man kan se mig lite som en superhero nu. Jag menar, hade inte jag gett dom mat, hade dom inte kunnat jobba på så bra. Och sen åkte jag hem och gick ut med hunden, somnade, vaknade i panik och åkte iväg till jobb nr 2 och var inte på hemmaplan förrens halv fem på morgonen. Måttligt imponerad. Söndagen spenderades med tvättstuga, solskenspromenad och pajbak. Och sen var det måndag igen.
Jaa, lite så. Nu äre dags att peppa för solig tisdag med mera jobb! Om nån sett mitt liv får de gärna lämna upplysningar till mig. Hittelön utlovas.
..att blogga. Jag har legat helt sjuk och död. Min hals fick för sig att ge upp och göra livet svårt för mig genom att ge mig feber och ta ifrån mig talets gåva. Well that's fun. Not. Men nu mår jag mycket bättre och ska gå och jobba! Mjaa blir ju inget speciellt spännande inlägg just nu, för det har ju inte hänt så mycket.. Av förklarliga orsaker. Well. Hörs sen.
Tio min innan lunchrushen och min röst är nowhere to be found. Det här började ju bra.
Dom frågade på jobbet om jag kunde jobba på lördag mellan åtta och tolv. Och jag kunde inte komma på något jag skulle göra. ALLS. Så sex dagar jobb, en ledig dag och sen fem dagar till. Bitter? Näää. Jag har ju ändå inget liv uppenbarligen. Gadh. Jag vill ju bara sova.. Suck.
Ibland önskar jag att jag kunde prata innan jag tänkte.
Och sen kom jag på att jag även formulerade det fel. Att det ska vara så svårt.
Jag vill också ha bling-bling läppar och långa fina naglar!
T. G. I. F! Tröttare än tröttast men ser faktiskt fram emot att jobba fredagen till ära.. Måste vara för att det är fredag. Konstigt nog känns det aldrig så farligt att jobba fredagar trots att jag är så trött att jag ser i kors. Möjligtvis för att jag tänker sova så länge jag vill imorgon. Och på söndag. Och ikväll tänker jag vara uppe så länge jag vill, fast jag kommer med största sannolikhet somna astidigt i soffan.
Och nu? Måste jag lägga på ett kol.
Och mitt gamla jobb! Eh, things are getting wierd..
Buss 152 stannar vid mitt jobb också. Såklart.
Jag kom precis på en sak. Min jobb buss (buss 152, för er som missade rubriken) åker förbi mammas jobb, min gamla gymnasieskola, farmors lägenhet och min bio pappas senast kända adress, biblioteket, Konsum butiken, tobaksaffären och parken som vi brukade gå till under tiden vi kände bio pappa, min bästa kompis's mans företag, min bästa kompis's förra lägenhet, mormors hem och slutligen stannar den vid Bromma flygplats där Bromma zoo ligger, där vi brukar handla roliga saker till knox och där några av mina gamla gymnasie kompisar jobbar eller har jobbat. Och slutstation åt andra hållet är Älvsjö station där min lägenhet ligger. Wierd.
Annars då? Jobbångest. Och jag har lärt mig göra utbakade flätor. Yääy!
Okej. Det är en tjej på bussen. Hon har sminkat sig, ätit frukost och fixat frisyren på bussen. Really? Gör man inte sånt INNAN man går hemifrån? Jag kan numera meddela vad hon äter till frukost och vilket smink märke hon använder sig av. Mupp!
Snälla sluta inte läsa min blåggiz bara för jag kallade er satans läsare. Jag menade det inte. Och min blogg är inte satan.
Sju inlägg. Jävlar vad bra jag blivit på att uppdatera. Stolt blåggiz författare.
Jag har redan gjort fem inlägg idag, men pga påtryckningar så blir det väl sex inlägg. Satans läsare, är ni nöjda nu?
Hm.. Eftersom jag nu skrev satans läsare, innebär det att min blogg är satan då? Det var ju mindre bra isf.
Ehm. Knox väger alltså 73 kg nu. Vad hände där liksom? När vi hämtade min lilla(jaa, då var han faktiskt det!) älskling så var han ett litet knippe på 8,5 kg. Det var en sisådär tre år sen. När hade du tänkt att sluta växa egentligen? Fast även om kanoten skulle väga 300 kg så skulle jag älska honom ändå. Jag skulle bara inte låta honom sitta i knät så ofta.
Jag älskar Iron man. Robert downey jr gör den rollen så jävla bra. Vi såg avengers igår och då kom uppenbarelsen. Jag älskar Iron man.
Jag är så trött att jag dör. Jag har ont i örat (månde det vara en öroninfektion på g?). Jag har sovit dåligt (vilket händer typ aldrig, reds anm). Jag har en hel jobbvecka framför mig. Min mobil ville precis autocorretcta jobbvecka till hobbyverksamhet. Nej mobilen. Fel.
Måndag, och om saker inte går snällt och snabbt och smärtfritt förbi idag kommer det att bli monday murder.
Åh jo! Ikväll ska jag färga håret! Yäääy. Hur fan ska jag orka det?
Den är så fulländad. Den är så perfekt. Det finns ingen del som jag ogillar på något vis. Det är grädden på moset, körsbäret på den största glassbåten som någonsin funnits. Den är det grymmaste som någonsin gjorts i musik. I dont care. I love it.
Carolus rex, sabaton. Swedish version, reds anm.
