theycallmetiny

Dagens roligaste 2 - hade Rolf Lassgård som kund. ALLTSÅ FATTA. ROLF FAKKING LASSGÅRD. Blev helt fnissig och pinsam. Sjukt endå med tanke på att jag och Adam Alsing är typ homies. På äkta. 

Dagens roligaste 3 - en alkis förbjöd Robin att göra mig med barn. Gör han inte det så ska alkis ge Robin hundra spänn om två veckor. 

Dagens tråkigaste 1 - kassan havererade preciiiiiiis när hela Stockholm skulle handla hos mig. Kaos. 

Dagens tråkigaste 2 - sömnbristen börjar ge effekt. Det här med att sova på natten är tydligen inte något min kropp vill. 

Dagens tråkigaste 3 - det är Valborg och jag ska hoppas på att somna tidigt för jag ska öppna imorgon. Yääääy me. 

Bob: som du alltså. 

Jag: WAT?! Jag är inte skit fet och elak! 

Bob: nä inte än. 

Jag: Meh. Tänker jag inte bli om du säger sådär. 

Jävla skit Bob som pajar mina och taxens Bosses framtids planer på att vara skit feta och elaka. We need a new gameplan. 

Nämen diska vare. Inte blogga. 

Jag ska kolla upp det nu. 

Great. Stundande eksem i nacken. Just purrfekt. 

Får man gå och lägga sig kl 20:18 en fredag? 

Men annars har det inte hänt så mkt roligt. Bokat in Gbg den 5-7 juni. Yääääy. Happy face Tiny. Nu måste jag bara hitta ett par bra och passande tågtickets. ASAP. 

Men nu ska jag duscha men tänkte bjuda på en liten scen som hände på jobbet som avslut. 

Kund kommer in och ska betala varor för 93:- och vill betala med en 1000:- lapp. Mitt under lunchrushen ska tilläggas. 

Jag: jag tar tyvärr inte emot 1000:- lappar, hade du något mindre? 

Kund: varför inte då? 

Jag: för att min köpman har bestämt det. 

Kund: och vem är din köpman? 

Jag: min chef. 

Kund: jaha. Vet du varför? 

Jag: ( lite lätt stressad för kön börjar ringla sig långt åt helvete) för att vi har inte så stora växelkassor och för min egen säkerhet. 

Kund: men om jag gett dig två femhundra lappar, hade du tagit emot dom då? 

Jag: alltså nej. Jag hade tagit en, för du handlar bara för 93:- 

Kund: jaha. (Drar snällt fram kortet och betalar) 

När jag betat av hela kön står han kvar i butiken och kommer fram. 

Kund: jag skulle vilja prata med din köpman. 

Jag: eh. Okej... 

Visar sig att kunden ville bara dubbelkolla med Ronnie att vi inte tog emot 1000 lappar för han trodde jag ljög. Alltså jag blev lite speachless efter det. 

Förresten. Om ni inte sett "from Paris with love" gört. Bah gört. Grym film. Och inte slemmig kärleksdrama, trots att man kan tro det med tanke på namnet. Nuuu ska jag leka med annat tills jag somnar. Typ facebooka eller nått. 

Kund ska betala en vara för 27 kronor. Hon ger mig en femtio lapp varpå jag frågar om hon har två kronor (växelbruk i kassan idag igen!). Det har hon, jag räcker fram handen och ragatan lägger mynten på disken, bokstavligen två millimeter från min hand. Så när jag ger henne hennes växel lägger jag dom på disken, förbi hennes utsträckta hand. 

Kund: men så där gör man väl inte! Man ger sina kunder växeln i handen! 

Jag: ja precis detsamma gäller ju dig då. Om du inte ger mig växeln i handen, varför ska jag göra det för dig då? 

Kund: men så säger man inte till en betalande kund! 

Jag: jo. 

Kund: du borde inte jobba i servicebranschen, du har ju inget folkvett. 

Jag: men då kanske du inte ska handla i butik, för det har ju uppenbarligen inte du heller. 

Kund: MEN SÅ SÄGER MAN VÄL INTE! 

Jag: jo. 

När åh, när ska folk förstå att det handlar om ömsesidig respekt? 

Alltså jag vet. Jag är världens sämsta bloggare. Men jag ska skärpa mig. Jag jobbar på det iaf. Problemet är väl bara att jag har lite skrivkramp (det drabbar ju alla stora författare då och då) men det tycks ju liksom inte gå över. Plus att jag tycker faktiskt att jag mest klagar här ändå. Alltså for real. Läste lite gamla inlägg - HUUUR ORKAR NI LÄSA? Gud jag blev ju nästan deprimerad. Men saken är den att det är svårt att skriva om positiva saker utan att låta som någon blond bimbo som jag, om jag mötte, skulle vilja sätta en sisådär 386 kulor i huvet på. Och som jag faktiskt ibland fantiserar om att jag gör när jag möter dessa små fantastiskt kräkvidriga små liven på jobbet. Och där lät jag dessutom som en sociopat. Nämen grattis Tiny. Det går bra nu. Och se där. Så klagar vi lite till. 

 

Rätta mig om jag har fel nu, men har jag tagit en turn to the worse och börjat klaga på mig själv för att jag klagar för mycket? I need help.

Förutom det watts new? Mja, den sen länge förlorade fadern har ringt och sökt mig för att få tag på syster min. PIK PIK PIK PIK PIK PIK snälla rara storasyster kan du ringa upp honom så slipper jag? Missade du piken? PIK PIK PIK PIK PIK PIK PIK PIK PIK PIK PIK PIK RING FANSKAPET!  Chefen har fått en hjärnblödning och gav mig påskägg med 250 :- presentkort på H&M i. Och godis såklart, men allt innehåller gelantin (UÄCK) så jag gav det till min man. Min underbara fantastiska superman som åker iväg till blekinge imorgon. Och jag är inte alls avis (jag är grön av avund) för jag unnar honom tid med hans familj utan mig (jag hade sålt en njure på svarta marknaden för att kunna åka med) och jag har ju faktiskt ett jobb att sköta under helgen (jag funderar på att skjuta mig själv i foten för att slippa) och det är bra betalt iom att det är massa röda dagar och helg (jag skulle få mer pengar om jag satte mig och tiggde på gatan) MEEEEEN jag är inte bitter. (Ärligt så smakar citroner som socker i jämnförelse med hur bitter jag är). 

 

Jahopp. Imorgon är det långfredagen och jesus dog för 2014 år sen. Det är väl det roligaste som händer den dagen. ELLEEEEER??? DADADADAAAAAAA... Okej jag har spårat. Vi hörs. 

Ja. Alltså. Ibland undrar jag själv över hur jag tänker. Hade ju glömt laddaren när jag jobbade igår - dvs ingen musik som distraherade mig - dvs all alone och då börjar tankarna snurra. 

 

Tanke 1 - Jag har ju jobbat med djur en stor del av mitt liv och är ju utbildad kost och näringsrådgivare inom hund och katt men iom med att jag jobbat med alla sorters olika djur så har jag ju en god inblick i vad man ska utfodra andra djur med. Vilket då drar tankarna till det här med avokado. Man ska ju inte under några som helst omständigheter ge avokado till djur. Avokado är snorgiftigt för alla djur och bara en liten del kan ta livet av en råtta eller en undulat till exempel. MEN. Livsmedelsverkat uppmanar folk att äta mycket avokado för att det är så himla nyttigt enligt dom. MEN. Om det nu är snor giftigt för djur - är det inte giftigt för oss människor också då? Jag inser ju att vi tydligen kan äta avokado utan några särskilda bieffekter men i vilken mängd liksom? Om man rent hypotetiskt sett skulle äta typ tio avokados i ett svep, blir man sjuk då? För rent hypotetiskt sett kan ju inte människan vara det enda djuret på den här planeten som avokado inte är giftigt för. Är det en komplott mellan livsmedelsverket och läkemedelsföretagen? 

 

Tanke 2 - En tant kom in och frågade om väganvisningar. Jag var väldigt trevlig och övertydlig och väldigt tillmötesgående i mina anvisningar och tanten svarar "fint" och går sin väg. Varpå jag blev väldigt sne och stod och svor över den otrevliga tanten i säkert en timme innan jag kom på att "fint" är ett ord som i hennes åldersgrupp inte alls är samma som i min. Min generation använder ju ofta ordet "fint" som en typ av avsnäsning. Är man sur och vill ha ett slut på en konversation säger man ofta "Fint". Typ - "AAMEN FINT DAH!" (Används flitigt av mig när jag är arg.) MEN. I hennes åldersgrupp är ju ordet "fint" ungefär som ett "grymt" eller "vad bra" dvs en trevlig, snäll, vänligt inriktad tack fras. Vilket då får mig att undra vilka ord som kommer uppfattas som otrevliga när jag är tant. Och är det därför man tycker att pensionärer är otrevliga? För att man helt enkelt inte förstår hur dom pratar?

 

Tanke 3 - Fick frågan av en kund om jag var ronnies dotter. What? Hur, HUUR kan man tro det? Sen slog det mig att jag precis råkat färga håret svart (det skulle bli brunt, reds, anm.) och att jag fallit tillbaka till mitt BUS beroende (brun-utan-sol, reds, anm.) och det faktum att jag är brun och svarthårig då kunde antas att jag har annan härkomst än svensk. Vilket då leder till frågan - vad exakt är det som avgör vilken härkomst man har? Ja, det finns ju vissa självklara aspekter men sen finns det ju också ett stort antagande. Många tror ju till exempel att min chef och hans fru är av arabsik härkomst (Okej, flashig mening men jag vill också påpeka att det här inte alls har någon rasistisk eller liknande vinkling) när dom egentligen båda har chilenskt ursprung. Är det verkligen så svårt att avgöra exakt vad för ursprung man har enbart baserat på vad ögat ser? Det är ju såklart lätt att bara fråga - men nu snackar vi första intrycket. Den här kunden i fråga har ju tydligen träffat ronnie men inte mig och antog då alltså att han var min pappa. Det lät ju helt befängt i mitt huvud eftersom mina släktingar har levt i sverige i många hundra år. (Morfars släktforskning visar att på hans sida invandrade dom från island någonstans på 1700-talet) MEN. Hans första intryck av mig var att jag inte ens var svensk. Varför? Hårfärgen? Hudtonen? I dont know. Baserar vi verkligen så mycket på första intrycket? Innan jag blev bus-beroende så vet jag att både min syster och jag många gånger fått svara på frågan om vi är helsvenska eller inte. Vad är det som får folk vi möter att ställa frågan? VAD exakt i vårat utseende är det som får folk att fundera på vår etnicitet?

 

 

Ja. Alltså. Dont leave me alone. Jag funderar på så mkt konstigt då.