They see me not bloggin, they hatin
0kommentarer
Meeeen okej. Nu bloggar jag. Bättre sent än aldrig. Jag har bara varit lite busy med att vara crazy in love med bästa kärlekspojkarna. Och så har jag jobbat också. Blir ju helt slut av att jobba. I huvudet iaf. Jag menar, träffar du 347 okända människor under sex timmar blir man lätt lite hjärnmos. Särskilt eftersom större delen av alla jag möter under en jobbdag är iq fiskmås.
Men annars har det inte hänt så mkt roligt. Bokat in Gbg den 5-7 juni. Yääääy. Happy face Tiny. Nu måste jag bara hitta ett par bra och passande tågtickets. ASAP.
Men nu ska jag duscha men tänkte bjuda på en liten scen som hände på jobbet som avslut.
Kund kommer in och ska betala varor för 93:- och vill betala med en 1000:- lapp. Mitt under lunchrushen ska tilläggas.
Jag: jag tar tyvärr inte emot 1000:- lappar, hade du något mindre?
Kund: varför inte då?
Jag: för att min köpman har bestämt det.
Kund: och vem är din köpman?
Jag: min chef.
Kund: jaha. Vet du varför?
Jag: ( lite lätt stressad för kön börjar ringla sig långt åt helvete) för att vi har inte så stora växelkassor och för min egen säkerhet.
Kund: men om jag gett dig två femhundra lappar, hade du tagit emot dom då?
Jag: alltså nej. Jag hade tagit en, för du handlar bara för 93:-
Kund: jaha. (Drar snällt fram kortet och betalar)
När jag betat av hela kön står han kvar i butiken och kommer fram.
Kund: jag skulle vilja prata med din köpman.
Jag: eh. Okej...
Visar sig att kunden ville bara dubbelkolla med Ronnie att vi inte tog emot 1000 lappar för han trodde jag ljög. Alltså jag blev lite speachless efter det.
Kommentera