Vad som snurrar i min skalle
0kommentarer
Ja. Alltså. Ibland undrar jag själv över hur jag tänker. Hade ju glömt laddaren när jag jobbade igår - dvs ingen musik som distraherade mig - dvs all alone och då börjar tankarna snurra.
Tanke 1 - Jag har ju jobbat med djur en stor del av mitt liv och är ju utbildad kost och näringsrådgivare inom hund och katt men iom med att jag jobbat med alla sorters olika djur så har jag ju en god inblick i vad man ska utfodra andra djur med. Vilket då drar tankarna till det här med avokado. Man ska ju inte under några som helst omständigheter ge avokado till djur. Avokado är snorgiftigt för alla djur och bara en liten del kan ta livet av en råtta eller en undulat till exempel. MEN. Livsmedelsverkat uppmanar folk att äta mycket avokado för att det är så himla nyttigt enligt dom. MEN. Om det nu är snor giftigt för djur - är det inte giftigt för oss människor också då? Jag inser ju att vi tydligen kan äta avokado utan några särskilda bieffekter men i vilken mängd liksom? Om man rent hypotetiskt sett skulle äta typ tio avokados i ett svep, blir man sjuk då? För rent hypotetiskt sett kan ju inte människan vara det enda djuret på den här planeten som avokado inte är giftigt för. Är det en komplott mellan livsmedelsverket och läkemedelsföretagen?
Tanke 2 - En tant kom in och frågade om väganvisningar. Jag var väldigt trevlig och övertydlig och väldigt tillmötesgående i mina anvisningar och tanten svarar "fint" och går sin väg. Varpå jag blev väldigt sne och stod och svor över den otrevliga tanten i säkert en timme innan jag kom på att "fint" är ett ord som i hennes åldersgrupp inte alls är samma som i min. Min generation använder ju ofta ordet "fint" som en typ av avsnäsning. Är man sur och vill ha ett slut på en konversation säger man ofta "Fint". Typ - "AAMEN FINT DAH!" (Används flitigt av mig när jag är arg.) MEN. I hennes åldersgrupp är ju ordet "fint" ungefär som ett "grymt" eller "vad bra" dvs en trevlig, snäll, vänligt inriktad tack fras. Vilket då får mig att undra vilka ord som kommer uppfattas som otrevliga när jag är tant. Och är det därför man tycker att pensionärer är otrevliga? För att man helt enkelt inte förstår hur dom pratar?
Tanke 3 - Fick frågan av en kund om jag var ronnies dotter. What? Hur, HUUR kan man tro det? Sen slog det mig att jag precis råkat färga håret svart (det skulle bli brunt, reds, anm.) och att jag fallit tillbaka till mitt BUS beroende (brun-utan-sol, reds, anm.) och det faktum att jag är brun och svarthårig då kunde antas att jag har annan härkomst än svensk. Vilket då leder till frågan - vad exakt är det som avgör vilken härkomst man har? Ja, det finns ju vissa självklara aspekter men sen finns det ju också ett stort antagande. Många tror ju till exempel att min chef och hans fru är av arabsik härkomst (Okej, flashig mening men jag vill också påpeka att det här inte alls har någon rasistisk eller liknande vinkling) när dom egentligen båda har chilenskt ursprung. Är det verkligen så svårt att avgöra exakt vad för ursprung man har enbart baserat på vad ögat ser? Det är ju såklart lätt att bara fråga - men nu snackar vi första intrycket. Den här kunden i fråga har ju tydligen träffat ronnie men inte mig och antog då alltså att han var min pappa. Det lät ju helt befängt i mitt huvud eftersom mina släktingar har levt i sverige i många hundra år. (Morfars släktforskning visar att på hans sida invandrade dom från island någonstans på 1700-talet) MEN. Hans första intryck av mig var att jag inte ens var svensk. Varför? Hårfärgen? Hudtonen? I dont know. Baserar vi verkligen så mycket på första intrycket? Innan jag blev bus-beroende så vet jag att både min syster och jag många gånger fått svara på frågan om vi är helsvenska eller inte. Vad är det som får folk vi möter att ställa frågan? VAD exakt i vårat utseende är det som får folk att fundera på vår etnicitet?
Ja. Alltså. Dont leave me alone. Jag funderar på så mkt konstigt då.
Kommentera