Idag är det en månad sen vi sa ja till varandra! Woop! 
De här fantastiska rosorna mötte mig när jag kom hem igår. 
De är nästan lika fantastiska som min make. Jag trodde inte någonsin att man kunde älska en tvåbening så här mycket.
De är nästan lika fantastiska som min make. Jag trodde inte någonsin att man kunde älska en tvåbening så här mycket.
Provade det här. Ej att rekommendera. Smakar inte så mycket men känslan i munnen kan bara jämföras med när du dör och blir aska.
Vet ni vad som stör mig? Ni kommer ihåg tjejen som hade kort på sitt legg? Tjejen ifråga var inne igår igen och försökte med samma stunt. Man bah eh nej. NEJ. Det funkar inte, kan vi bara komma överens om det?
Sen har vi en snubbe som promt ska skanna sina egna varor. Jag vet inte varför det stör mig men det är så sjuuuuukt irri. Ser det ut som en självscanning kassa? Nä jag trodde inte det heller.
Igår på jobbet.
Ung tjej kommer in.
Hon- hej, två paket camel activate, tack.
Jag- absolut, får jag bara kolla på ditt leg först.
Hon- åh, jag har inte med mig det! Men jag har kort på det.
Jag- har du kort på ditt leg?
Hon- ja! Här kolla!
Jag- nej, nej, NEJ. Det funkar liksom inte så, jag måste ha det själva fysiska legget.
Hon- åh vad synd, men okej, tack ändå.
På riktigt, är det någon i min bransch som går på det där förtjänar dom en fet käftsmäll. Kort på legget, maj gadh, vem fan går runt med ett kort på sitt legg?
Åh. Hjärtat brister. Över ett år har passerat, men det gör lika ont ändå. Som jag önskar att du vore här. 
Jag har fått många frågor ang min senaste tatuering (fyrklövret på halsen för er som missat det). Och såhär ligger det till.
Jag gjorde detta fyrklöver som en rolig grej med en av mina äldsta barndomsvänner Martin (som har ett likadant fyrklöver intatuerat på vaden). Många har frågat varför jag valde att sätta den på halsen ist för typ på vaden och svaret är helt enkelt för jag ville. Jag ville ha en tatuering på halsen. Jag har velat ha det länge och tog därför tillfället i akt. Jag är glad och stolt över min tatuering och vill såklart behålla den, planen var dessutom att fylla i den och göra en likadan på andra sidan halsen. Varför? För jag tycker det är fint och jag vill ha det. Men. MEN. Min make godkände inte detta. Han hatar den. Han vill inte se den. Han blev JÄTTE arg över att jag gjort den och enda sättet för oss att bli sams igen var genom att jag fick lova att ta bort den. Nu kan man ju fråga varför jag inte står på mig i den här frågan och svaret är enkelt. Min man, make, killen jag precis lovat att älska tills döden skiljer oss åt, är viktigare för mig än mitt ego. Så enkelt är det.
Jag kommer sörja min tatuering och jag kommer sakna den och fortfarande vilja ha den. Men vissa saker är viktigare i livet än tatueringar.
That's all, folks!
