theycallmetiny

Okej nu vet han ju visserligen att jag tig kort, men vad han inte vet är att jag lägger upp på bloggiZ. 
Och jag har JÄÄÄÄTTEEEEE tråkigt. 

Ledig denna lördag. Men har ändå haft fullt upp. Med roliga saker ska tilläggas. 
världens skönaste uttryck. Typ försöker kolla åt olika håll samtidigt. 

Man bah aamen låt oss skänka pengar till barnen som svälter i Afrika. För världen behöver ju verkligen fler människor. Not. 

Fredag åh, fredag! Hej vad jag har längtat efter dig. 

Kanske, kanske skulle flyttat på mattan innan jag började.. 

Hatar den här appen. Skrev ett riktigt mästerverk till inlägg. Vad händer? Appen vägrar publicera och mitt mästerverk försvann i cyberrymden. Man bah aamen tack då. 

Alltså. Bland det mest fyigaste någonsin är när kunder börjar rota i ouppackade varor. Bara för att jag står där och plockar innebär det INTE att det är okej för dig att göra det. 

Alltså. Min man. 

Okej. Låt oss bara klargöra en sak. När du går in i en butik får du röra dig på i stort sett alla ytor i butiken. MEN. Gå aldrig någonsin, never ever, inte ens i nödfall in bakom kassan. Tänk på kassa området som flytande lava. Det är hemskt dåligt att gå där. Jag skiter fullständigt i om du bara vill känna på tyget som hänger där eller titta lite närmare på något som står där. Fråga först. Valsa inte bara in. FY FY FY er som gör det. Jag hatar er. 

Okej. Gör ALDRIG såhär om du går in i en butik. Folk som gör så förtjänar en ståplats i Östersjön. 

Dear blågreaderZ. 

Såg precis den här bilden och tänkte på hur kaotiskt mitt liv har varit de senaste åren. Allt har varit en kamp för överlevnad. För ungefär tre år sen stod jag i min mammas hall, utan jobb, hem, pengar och med en röd ryggsäck med kläder för tre dagar i handen. Inget mer. Allt jag ägde då fanns i den ryggsäcken och jag har aldrig någonsin i mitt liv känt mig så osäker på framtiden. Helt ärligt såg jag ingen framtid för mig. Allt jag såg var ett stort svart hål. Men nu sitter jag här, tre år senare och har (nästan) allt. Jag ska snart gifta mig, jag har min egna lägenhet och ett jobb. Jag har lyckats bygga upp mitt liv från grunden, något som jag aldrig trodde var möjligt för tre år sen. Jag gick från att enbart ha kläderna på kroppen, hemlös och arbetslös - till det här. 26 år gammal och jag har gått igenom ett rent ut sagt helvete och överlevt. Jag ska inte ljuga, jag krigar fortfarande och sliter mitt hår, men jag vet var jag kommer ifrån och jag vet vad jag klarar av. Jag klarar allt. Jag är stark. Jag är en krigare som alltid kommer slåss för det jag vill. Vardagsproblemen gör mig lycklig för de är så banala och handlar ofta om små onödiga saker. Och varje dag är jag så lycklig över att mina fighter jag tar ofta bara rör sig om att sortera strumpor. För fan vad livet kan vara så sjukt mycket värre.