Pieces.
0kommentarer
Det har varit ett tufft år. Ett JÄVLIGT tufft år. Mycket har hänt och mycket av det vill jag bara helst glömma. Vissa saker gör så ont att jag får svårt att andas. Ibland förvånar jag mig själv när jag ens kommer upp ur sängen. Så många gånger har jag bara velat dra täcket över huvudet och aldrig gå upp, så många gånger har jag kännt att det inte är värt det. Jag skulle vilja börja om, göra rätt från början. Slippa känna sånt som jag inte vill. Slippa minnas det som har hänt, det jag gjort. Jag skulle bara för en dag, en timme, en minut kunna få lätta på trycket över bröstet, slippa den oroliga, rastlösa känslan jag har i hela kroppen. Slippa ständigt kolla mig över axeln, vara orolig för vad jag säger eller vad jag gör med oron för att det ska misstolkas eller uppfattas fel. Jag skulle bara för en liten stund slippa höra viskningarna bakom min rygg, slippa blickarna och de falska smilen från folk som en gång var en del av mitt liv. Jag skulle bara vilja dra ut alla taggar och törnar ur hjärtat, släppa ner muren och dra ut alla knivar ur ryggen. De säger att ensam är stark, men det är ensamt att vara ensam. Det är tråkigt att säga hej då och veta att allt jag sagt kommer föras vidare i en helt annan tappning och det kommer vridas och vändas tills det inte ens är ett ord kvar av vad jag egentligen sagt. Det skulle bara vara så skönt att någon vänd mot mig istället för att alltid behöva titta på deras ryggar och höra snacket om mig. Jag är bara en person. Jag har gjort fel och jag kommer göra fler fel. Men det kommer ni också. Så varför är det så illa när jag gör det?
Men vet ni. Fuck you all. I´m tired of being sweet and nice, so fuck you once and fuck you twice.
Kommentera