Spydigt
1kommentarer
Ibland, fast ganska ofta den senaste tiden har jag haft en känsla jag inte haft på år och dar. Den där kittlande känslan i nacken, den där jävlar-i-mig jag tänker fan inte ta någon skit från någon vars existens är så jävla onödig att världen faktiskt vore en bättre plats om denna någon inte fanns. Jag önskar ibland att jag var sådär hård och kall och inte brydde mig ett dyft om att mina sanningar fick folk att må dåligt och att min ärlighet sved värre än salt i ett nytt sår. Jag önskar ibland att jag fortfarande kunde säga precis vad jag tycker och tänker och att mitt samvete fortfarande bara var en mosad syrsa under min slitna gympadojja med döskallar på. Hade jag fortfarande varit så hade jag sagt allt som snurrade i mitt huvud just nu. Typ gå och häng dig ditt jävla grottmongo och sluta tycka synd om dig själv för att du satt dig i en sits du inte behöver vara i! Klaga för fan inte om du bara har dig själv och skylla. Eller typ väx upp ditt satans dagisbarn, barnen dör som flugor i afrika men ditt "problem" är verkligen viktigt! Väx upp nån gång och inse att du är inte drottningen av england. Eller något i stil med - lyft på din feta jävla soffkudde till röv och gör något! Sitt inte och dröm om hur du vill att du ska ha det när du aldrig kan få tummen ur! Ja. Typ något i den stilen. Men så gör ju inte jag längre. Nu förväntas det tydligen mer av mig. Typ som att jag ska bete mig. Well. Fuck that. Det är ingen som tackar mig för det.
1 kommentarer
mama
04 Nov 2011 07:40
Hoppsan låter som vi måste ses och ventilera, fika i helgen? Älskar dig Mami
Kommentera