Bengan..
0kommentarer
Kollade igenom lite gamla bilder på datan, hittade ett på bengan , en skäggis som bodde hos oss hur länge som helst.. Han blev biten av en annan skäggis, gluffgluff, det största matvraket ever, och fick sitta i karantän ett tag. Det var då jag fäste mig vid honom. Jag la ner så mkt tid och energi på honom, och hoppades verkligen på att han skulle klara sig. Det såg mörkt ut ett tag, men han repade sig riktigt bra. Han hade lite ärr i ansiktet, hade lite problem med ömsningen och tappade en stor del av svansen. Men det var bara en av de saker som hörde Bengan till.
När jag bestämt mig för att adoptera Bengan ringde de från mitt gamla gymnasium, de var på jakt efter en vuxen skäggis hane till deras ensamma hona de hade. Hur kan jag säga nej då? Allt var ju så himla perfekt. Han skulle få den bästa vården man kan tänka sig, en fru, omvårdnad som heter duga och ett stort och fint handbyggt terrarium. Sen så är ju Bengan den bästa ödlan som finns i utbildningssyfte. Handtam så in i berget, hur snäll och go som helst. Älskar att sitta på axeln och bara spana. Man fick fanken göra vad man ville med honom. Så Bengan fick flytta. Wäh. Det är helt sjukt att man kan sakna en ödla så mkt.
När jag bestämt mig för att adoptera Bengan ringde de från mitt gamla gymnasium, de var på jakt efter en vuxen skäggis hane till deras ensamma hona de hade. Hur kan jag säga nej då? Allt var ju så himla perfekt. Han skulle få den bästa vården man kan tänka sig, en fru, omvårdnad som heter duga och ett stort och fint handbyggt terrarium. Sen så är ju Bengan den bästa ödlan som finns i utbildningssyfte. Handtam så in i berget, hur snäll och go som helst. Älskar att sitta på axeln och bara spana. Man fick fanken göra vad man ville med honom. Så Bengan fick flytta. Wäh. Det är helt sjukt att man kan sakna en ödla så mkt.
Kommentera